Gud, jag vill bara gråta. Jag vill gråta så mycket men jag kan inte. Gåten ligger där så nära men det finns inga tårar. Istället gråter jag inombords, tyst och stillsamt utan att nån märker de. Ibland måste man gråta för att människor faktiskt ska förstå att man är ledsen, att dom ska förstå att det jag gör just nu sårar den här människan. Dom förstår det liksom inte annars.

 

Jag kan inte förstå hur man kan agera, göra vissa saker och sen inte fatta att oj, om jag gör dehär så kanske den där människan blir ledsen och sen faktiskt ha bra samvete. Jag brukar tänka tillbaka till mig själv och mina egna handlingar. " Hur hade jag känt mig själv om nån gjorde såhär mot mig"

Ett fint exempel är när jag var tillsammas med mitt ex och det fanns dom som låg med han fast dom visste att vi var tillsammans. Dom deltog i hans otrohet och stuntade fullständigt i hur många nätter jag låg och grät, hur dåligt jag mådde och hur många ärr i min själ som fortfarande hemsöker mig, hur jag än idag har svårt för att lita på en kille, att jag idag är så rädd att träffa en kille som ska vara otrogen mot mig så att jag hellre klipper banden än faktiskt ger det en chans.

 

Visst låg mycket hos han och han går absolut inte skuldfri, men om man VET visst fan har man själv en skyldighet? Att man är så egoistisk över sin egna temporära tillfredställelse att man fullständigt skiter i hur den tredje personen mår efter sin handling.

Jag själv hade aldrig gjort så mot någon människa, inte om jag visste att det var förbjuden frukt. Jag vet hur man mår och jag önskar ingen människa ett så trasigt hjärta.

Nu var det inte det här jag tänker på för det har jag förlåtit dessa människor för men jag kommer aldrig kunna glömma. Men det är ett för jävligt bra exempel.

 

Däremot när en del av mina vänner är så egoistiska över sin egen tillfredställelse att dom struntar i hur jag faktiskt känner mig, när dom inte bryr sig om att dom sårar mina känlor eller någon annans för del delen så blir jag så ledsen.

 

Med facit i hand ska jag erkänna att jag under mina 22 år  har varit jävlig, jag har sårat människor, jag kan garantera att folk har gråtit på kvällarna över att jag har varit jävlig mot dom och jag har faktiskt struntat i hur andra mår av mitt handlande. Men... jag har själv blivit sårad, varit ledsen och vuxit till en sån människa som inte vill såra nån annan och lever efter måttot "Behandla andra som du själv vill att andra ska behandla dig"

 

 

 

 

 

0 har kommenterat