Är det såhär de är?
Idag var det en månad sen vi började att träffas. Jag tror inte att det har gått mer än 15 timmar utan att vi har hörts sen dess. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag har alltid sagt att kärlek är komplicerad och jag börjar inse att jag kommer få äta upp varenda ord. Jag har aldrig varit med om något som är mer okomplicerat än det här.
När han är nära vill jag bara ha honom närmare. Jag måste skärpa till mig för att inte låta mitt ansikte vila mot han varenda stund. Är det såhär det är att vara nykär? När det pirrar i magen när man ser hans namn komma upp på telefonen, när man är i ett rum fullt med folk och den enda man kan se är han, det är han man tänker på största delen av dagen.
Om det tar slut imorgon eller när jag är hundra år, jag bryr mig inte, Den här känslan ska jag njuta av här och nu och smärtan kan jag isånafall ta sen. Jag ska inte glömma bort att njuta, annars ska man alltid ligga två steg före och försöka analysera vad som händer härnäst. Jag ska bara skita i vad som händer härnäst och skratta när jag blir väckt av att han pussar mig i nacken! Jag lovar här och nu att vara glad över denna förälskelse och om det tar slut imorgon eller nästa vecka eller nästa år så ska jag inte vara grinig för att det inte blev mer. Allt sker av en orsak och nu råkar det vara så att jag får vara nykär och skicka töntiga sms om dagarna. Det är fantastiskt.
0 har kommenterat
Vad vill man ha för partner?
Många ställer sig frågan vad man vill ha ut av en relation. Vad man vill ha för typ av partner. Vilka egenskaper hen ska ha och vilka drag man faller för. Vissa rullar ut en milslång lista med punkter på krav den de träffar bör ha, vilket egentligen är helt sjukt för inte fan gör man väl så när man hittar nya vänner. Listor är onödiga för när allt kommer omkring kan du omöjligt bestämma vem du ska falla för. Istället står du där helt plötsligt en dag och kommer på dig själv med att ha fallit handlöst för en människa. Helt plötsligt står det fullkomligt klart för dig att det är hen du ska vara med. Ni två mot världen. Det är det ansiktet du vill och hoppas på att få se varje morgon när du vaknar för resten av ditt liv.
Och den känslan. Den alldeles ljuvliga, underbara känslan... den är större och vackrare än något annat. Att titta på någon och veta att vi, du och jag, vi är ett team. Det är du och jag mot världen. Kommer det sprickor i vår mur ska jag göra allt jag kan för att mura igen dem. Inget ska få ta sig igenom oss och splittra detta vi.
Ni vet känslan av att ha en absolut bästa vän i hela världen. Den personen som kan dig utan och innan. Den som vet exakt vilket humör du är på när du kommer in i ett rum och kan läsa alla dina rörelser, varenda en, som om de vore en öppen bok. Som vet vad som är rätt sak att göra när du är ledsen och som ofta är anledningen till att du är glad. Den som ger dig anledningar att skratta och som får dig att känna dig busig och bubblig. Den du ringer till när du är obeskrivligt ledsen och den som aldrig dömer dina val i livet, bra som dåliga, rätt som fel. Den som låter dig lära sig av dina misstag, stöttar dina beslut och finns där genom snedsteg och rätt steg. Den sortens vän.
Exakt den sortens människan vill jag ha vid min sida genom livet. Vi kan ställa hur många värdelösa krav vi vill på vår partner men när allt kommer omkring, är inte den viktigaste punkten att vi ska vara bästa vänner med vår stora kärlek? Att vakna med någon på morgonen, somna med någon på kvällen och veta att vi. Vi två. Vi gör allt för varandra.
0 har kommenterat
You belong with me
Som jag misstänke i senaste inlägget att min träningsvärk skulle vara brutal stämde korrekt. Jag har haft en sån vansinnig träningsvärk. Imorse när jag skulle sminka mig höll jag på att bli kvar på golvet som en strandad säl.Jag vet än inte hur jag lyckades ta mig upp från golvet men de blev en variant när jag tog tag i sängen och drog mig upp över kanten med armarna. Upp kom jag då!
Idag har vi kört cardio. Jag har gruvat hela dagen hur de skulle gå med tanke på att jag inte har kunnat gå som folk så jag har funderat på hur fan jag skulle kunna springa på ett löpband. Jag blev glatt överraskad. Det gick hur bra som helst när musklerna hade blivit varma. Idag hade jag blodsmak i munnen och jag var illamående när vi gick därifrån, med andra ord PERFEKT cardiopass!
Imorgon kör vi gym. Armar står på schemat och jag har aldrig varit så taggad!
0 har kommenterat
I guess that you can hang with me
Jag tror att jag har haft en släng av mani idag på förmiddagen. Klockan är halv ett och jag har hunnit städa, diska, tvättat, vika en del av tvätten, tränat och hälsat på Nathalie. Klapp på axeln! Jag har kvar att handla och sen är jag done for today. De är värt att göra bort allt på dagen så har man sen hela kvällen och helgen på sig att ligga i soffan och peta navelludd.
Jag har en sån vansinnig träningsvärk från igår. Jag vill inte tänka på hur mycket träningsvärk jag kommer att ha på söndag. Imorgon ska vi köra ben och träningvärk i benen kan vara bland den värsta träningsvärken som finns. Ni vet när man inte kan gå ordentligt och de ser ut som att man är skitnödig eller när man måste på toaletten och man måste hålla i sig i nått för att de tar så ont. Jag har några utmanade dagar framför mig. Men det som inte dödar de härdar. Right?;)
0 har kommenterat
Push it
Imorse steg jag upp klockan 7, infann mig på korpen 07.20 TROTS att jag hade kväll idag och kunde sova till minst 10. Jag är nog en av dom mest morgontrötta människorna som finns här på jorden och att jag frivilligt steg upp tre timmar tidigare än vad jag behövde skulle kunna få många att tappa hakan. Jag gav mig själv en stor klapp på axeln när jag hade gymmat färdigt vill jag lova.
Även imorgon på min lediga dag ska jag upp och vara på gymmet klockan 8. Lördag tar vi kl 10 så man får sova lite extra när det är helg.
Efter mitt magsjukedrama fick jag helt ny energi. Så härligt! Jag tycker verkligen att det är kul att träna. Jag älskar hur man känner sig under tiden man tränar, när adrenalinet pumpar, musiken peppar, musklerna, svetten och framför allt när man går därifrån. Den känslan är obeskrivlig!
0 har kommenterat
If i die young, bury me in satin, lay me down on a bed of roses, sink me away in the river at dawn, sent me away with the words of a love song
Gårdagen var en hemsk dag.
Jag fick magsjuka och spydde i ett par timmar. Jag hatar magsjuka, fast vem gör inte de? Det är förvåningsvärt hur liten och ynklig man känner sig när man är sjuk. Jag satt framför toaletten, vajandes och stor grät och sa hög till mig själv " inte nå mer, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" mellan varje gång jag var tvungen att spy. Sen kröp jag tillbaka i sängen och tyckte synd om mig själv och var helt övertygad att jag skulle dö.
Mamma, min räddare i nöden var den enda som vågade sig hit igår. Hon kom med nyponsoppa, banan och cola. Jag som vanligtvis inte tycker om cola. Kan de kanske vara för att jag dricker de varje gång jag är magsjuk och förknippar det med de?
Jag låg i sängen hela dagen igår och sov mest hela tiden. Jag lyckades dock ta mig in i duschen på kvällen innan jag somnade om. Jag sov 12 timmar inatt och idag känner jag mig betydligt bättre. Lite tom på energi bara.
Jag har tänk sanera lägenheten i den mån jag orkar. Jag håller på att vädra nu och byta sängkläder är ett måste.
Sen kommer jag nog fortsätta ligga i sängen och ta igen mig så att jag kan träffa nån för det känns verkligen som att jag sitter i karantän.
0 har kommenterat
I've built my wall so high That no one could climb it But i'm gonna try
Tänk att vara ledig i tre dagar kan göra så mycket. Det känns som att jag har varit ledig i evigheter. Jag känner mig helt utvilad och är 100 procent redo för jobb imorgon.
Idag var larmet ställt på 8. Jag har varit in på ett möte på jobbet som varade i 10 minuter. En som skulle vara med var sjuk så vi skulle boka en annan dag. Nåja, sånt som händer. Min dag blev längre än om jag skulle ha sovit till nu.
Jag har satt på några tvättmaskiner. Jag har oändligt med tvätt och varje gång blir jag så arg på mig själv att jag väntar så länge med att tvätta. Nån gång kanske jag lär mig?
Nu är det bästa att kicka igång ordentlig så att det blir nått vettigt gjort utav den här dagen!
Over and out!
0 har kommenterat
Att längta
Det finns en tid för allt i livet. Och allt har sin tid, man ska inte skynda på livet. Man ska njuta av sin barndom, uppleva sina tonår, lära sig under sina ungdomsår och leva fullt ut när man någon gång blir vuxen. Ibland vill jag säga åt tonårstjejer som stressar att ta det lugnt. Jag vill säga till 12-åriga tjejer att ni behöver inte lära er lägga foundation nu, ni kommer lägga flera kilon av brun smet på era kinder under er livstid. Jag vill säga till tonårstjejerna att inte dras med och prova på alkoholen, ni kommer att få upptäcka och lära er tycka om alkohol längs med era år i alla fall. Drick inte äckliga häxblandningar som får er att kräkas innan midnatt, när ni fortfarande är barn och med all rätt kan äta fredags middag med er familj, kolla på Lets Dance och spela ett sällskapsspel med en skål chips framför er. När man blir lite äldre sen och kan gå ut varje dag i veckan och dricka alkohol lagligt, då saknar man de åren man var yngre och bodde hemma och hade fredags mys. Jag skulle vilja säga till alla tonåringar som försöker fly sin familj att stanna hemma oftare, för sen hinner man knappt blinka innan man är "vuxen" och inte bor med sin familj längre.
Familj, Det ordet smakar så vackert i munnen. Jag har alltid varit en sån som velat skynda på mitt liv. Längtade efter att bli vuxen redan när jag var tioåring. Ville ha hand om min egna ekonomi, handla min egen mat, ta hand om mig själv. Nu gör jag det och längtar redan efter att få ta hand om någon annan. Längtar efter att ha en egen familj att ha fredags mys med. Små händer som är en del av mig och en näsa som är ärvd av honom. Jag njuter av nuet men kan inte låta bli att längta lite i alla fall. Och hellre längta än sakna tänker jag, att man fortfarande ser fram emot livet. När jag har familj kommer jag säkert att längta efter pension, men så länge man ser ljust på framtiden och tänker att livet blir bättre för varje dag.
0 har kommenterat
vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann men det känns precis likadant
Klockan är snart halv åtta och jag är hundra procent redo att gå och sova. En dusch och krypa ner under täcket hade varit helt rätt just nu och med säkerhet hade jag sovit till imorgon. Ja, jag är 22 och inte 82!
Jag sov så gott inatt. Jag trodde inte att det var sant när klockan ringde imorse. Jag stack ut ena benet och drog genast tillbaka de när jag kände hur kallt det var utanför mitt varma täcke. Sen låg jag och drog mig in i de sista och lite till så det blev stressigt, typiskt mig!
0 har kommenterat
Klockan: 17:57:00 |