Nattbloggning på hög nivå nu.

Jag måste bara få skriva. Mina fingar brinner. Det jag ska skriva om är Martina! min älskade syster fast inte med samma blod. Fast vi är systrar, vi bråkar som systrar och jag älskar henne som en syster.

Hon är så jävla bra. Efter ett långt samtal med henne ikväll så känns allt så mycket lättare, bättre. Hon är grym på att ändra tankar och vrida på saker så att man får en positiv inställning. Hon vet hur komplicerad jag och mina tankar är och är de nån jag vänder mig till då de är jobbig så är de till henne, alltid! jag fattar inte hur hon gör men hon lyckas alltid säga så bra saker, dom rätta sakerna. Kanske inte alltid dom snällaste men hon säger sanningen, de som ingen annan vågar slänga i ansiktet på den.

Ibland kan jag faktiskt bli så arg på henne så jag skulle vilja be hon fara åt helvetet men de är för att jag vet att hon har rätt, i precis allt hon säger. Hon säger emot mig. Då jag säger att jag vill då säger hon att jag inte får. Och de är ju inte de jag vill höra av henne. Jag vill höra " men de blir bra, han kommer tillbaka, han hör av sig, skriv åt han" som alla andra säger.  Istället sitter hon där framför mig och säger de där som ingen annan vågar "-Han är inte rätt, de skulle inte vara ni, han sa nog bara att han ville vara med dig fast att de inte gick för de där lilla extra inte fanns eftersom han vågade inte säga de rakt ut att han inte ville, jag tänker inte tillåta dig att träffa han igen" Det som tar ont att höra men som jag behöver, de säger hon av ren kärlek. Sen tittade hon på mig och säger "men de finns en för alla" med världens mest övertygande ögon och jag tror henne. Jag vet att min prins finns nånstans.

Jag har insett att jag verkligen är en förhållandetjej. Jag älskar att vakna upp med någon på morgonen och komma hem till någon om kvällen. Jag älskar att ha någon som bryr sig om mig och som jag får bry mig om.
Jag längtar tills jag har någon som räddar mig när jag är ledsen och som får mig att känna mig som en bättre människa än jag kanske egentligen är. Jag längtar efter två tandborstar och att få köpa hem riktig mat som jag äter med någon annan än mig själv. Jag längtar efter att få känna mig liten och vara lilla skeden, någon som ibland inte kan låta bli att slita av mig kläderna när jag stiger innanför dörren. Jag längtar efter att få känna på riktig kärlek. Men fram tills dess tänker jag njuta av de liv jag har, som innehåller helt otroliga vänner, bästa familjen, ett underbart jobb, spännande äventyr, massa skratt, middag i sängen och massa nya flirtar.

Jag kommer aldrig att tappa hoppet om kärlek, och allt är pågrund av min älskade syster!