Att ställa klockan tidigt en dag då man egentligen kan sova hur länge man vill för att träna, de är karaktär. Jag som älskar att sova och speciellt länge, ställde klockan på 9 (vilket jag inteskulle ställa klockan på en ledig dag) för att fara till korpen och köra ett spinning och corepass. Dag träning kan nog vara de bästa, man har tränat och sen hela dagen kvar. 

Förresten, jag heter Pernilla Häggström och jag är en shoppoholic! Efter träningen idag så skulle Rebecca in på systemet och sen följde de med ett par nya jeans och en tröja hem till mig. Det går inte att vara på stan utan att jag ska handla nått, Fönstershoppa är inte länge ett alternativ för mig. Det ha nya kläder är för mig samma känsla som att vara nykär de pirrar i magen, de är verkligen zsa zsa zsu!

Helg, middag på challenge, världens bästa kollegor, skaburbian, leopardtyg, sky höga klackar, Det här kommer bli så jävla awseome!

Idag hade jag ställt klockan på 9.15 för att starta dagen med ett spinning + corepass. Jag och Rebecca for dit, kanske inte så fullt laddade men då vi gick därifrån.. som två nya människor. Efter dom passen så har resten av dagen gått hur lätt som helst. Nu ska jag snart fara iväg och jobba några timmar, förhoppningsvis går dom fem timmarna lika lätt som timmarna som har gått.

idag vaknade jag halv sex, pigg som en lärka..Vad är de för fel på mig? jag har inte vaknat såhär tidigt sen jag var sex, sju år utan att ha ställt en klocka. Jag ligger fortfarande kvar i sängen med laptopen i knät och myser med lite musik. Jag har fastnat i ett mellanting.. för trött för att stiga upp men för pigg för att somna om!

Jag vet inte vad jag ska säga. Den krassliga uppdateringen har en sådan självklar förklaring. Jag har inte utnyttjat livet såhär mycket på flera år. Jag har inte jobbat så mycket, umgåtts så mycket, gjort så mycket. Varje dag är händelserik även om vissa dagar är roligare än andra. Framför allt så är livet spännande. Det är nervkittlande. Ibland känns allt så mycket i kroppen och det är svårt att förklara exakt vad det är. Det är inte smärta, det är inte lycka. Det bara är där, starkare än någonsin. Jag har lärt mig att uppskatta människors vänliga gester och vackra sidor mer än förut. När någon är snäll mot mig så stannar jag upp och låter den känslan fylla hela kroppen. Uppskattningen i att ha människor runt omkring som är så snälla mot en. Det är som att plötsligt se klart vad det är man faktiskt har i sitt liv. 

 

Jag antar att jag är tacksam. Så väldigt tacksam över det jag har. Och att jag för första gången på länge ser klart.

Trött och sliten krigare och mer än hälfen kvar av natten att jobba.. det känns som att de kommer att bli en riktigt lång natt.