Jag hatar mig själv och mina tankar. Jag hatar piteå. Jag vill flytta härifrån och ersätta dom dåliga minnena med bra minnen. Jag hatar att alltid känna mig rädd. Rädd för något som jag inte vet vad det är. Jag är less att vakna på nätterna kallsvettig och panikslagen av ångest. Jag är less att gråta mig själv till sömns och ligga och kolla upp i taket. Jag hatar att le medans mitt inre skriker efter hjälp.






Jag tror på ödet. Jag tror att allt händer av en anledning. Men snälla ödet ta mig härifrån!