Tänk om alla dagar kunde vara som den här. Jag och Josefina har skrattat hela dagen. jag har ont i magen efter allt skratt och jag kan bara konstatera att vi två kommer att kunna leva i 200 år efter den här dagen, nu ska vi fortsätta skratta, så jävla kul!

Jag har börjat att läsa en ny bok "hungerspelen" Jag är helt fast. Jag kan bara inte sluta att läsa. Större delen av morgonen har jag varit helt uppslukad av boken och när klockan var ett så fick jag påminna mig själv att jag inte hade ätit frukost än.
All min lediga tid kommer jag att ägna till den här boken. De bästa är att den går på bio också!

Efter i helgen är allt inom mig kaos. Hjärnan går i högvarv och mitt hjärta blöder. Jag plåstrar om och lägger bandage men de blöder igenom igen.

I helgen brast de inombords men som alla andra gånger så lyckas jag gömma de bakom ett leende.
Han var ute på krogen och de var jag inte allt mentalt förberedd på. Där stog han, med sina vita tänder och sitt stora leende. Jag tittade mig omkring och alla flyktvägar som jag kunde ta var blockerade, jag kunde inte fly. De fanns ingenstans som jag kunde springa, jag blev paralyserad och just då så ger han mig en kram. Vid de ögonblicket sprack alla varv av plåser och bandage som höll ihop mitt hjärta och de kändes som att nån satte en stavmixer i hjärtat och körde den på max.

Där stod jag med ett hjärta som tog så ont. Jag hade förträngt hur ont de gör när ett hjärta går sönder. Vi satt vid ett bord och jag kunde inte säga ett ord. Jag vågade inte öppna munnen för de enda som jag ville säga var hur mycket jag saknade han och de ville jag inte att han skulle veta, han kunde inte få veta hur ont de tog. Varje gång våra blickar möttes var jag rädd att han skulle se i mina ögon att jag var trasig. Den natten sov jag nästan ingenting.

Lördag, tog en stark grogg och sen en till snabbt efter. Vi går ut och där möter jag han igen. Igen helt mentalt oförberedd och dessutom med ett hjärta som blöder. Mina flykt vägar var fria och jag kunde rymma. Snabbt till baren och en 6:a shot och sen en snabb till, skönt mitt smärta var bedövad. Den kvällen var han över allt. Jag tyckte att jag såg han var jag än gick. Den kvällen var full av känslomässiga örfilar.

Nu är de måndag och jag får fortsätta plåstra om och lägga bandage när de blöder igenom, fortsätta le och vara stark. Jag har lyckats laga ett trasigt hjärta förr.

Åh, jag älskar kläder. Jag tror aldrig jag kommer tröttna på att shoppa. Nu har jag klickat hem en jäkla massa arbetskläder, tröjor rättare sagt. Sen får jag även hem en vit oversize kavaj ikväll. Hur snyggt kommer inte de bli nu till sommaren med en pastellfärgad klänning, ett par höga klackar och en brun hy?

Ser hockey hos Nathalie, de är galen stämning och jag har redan ont i halsen av skrikandet. De värsta är att de har bara gått en period än! KOM IGEN SAIK!!!!

For idag och hälsade på alla gamla i familjen. Först blev de hotlaxgården och träffa farmor och farfar och nu Annelund hos mormor och morfar!:)

Tog på mig ett kilos vikter runt vristerna, pluggade in hörlurarna och tar ett varv runt stan. Nu kör vi!!

Jag lär mig väldigt mycket om mig själv just nu. Jag märker att jag är inne i en period där jag förändras och växer. Senaste månaderna och troligen ett tag till, jag kommer på mig själv med att se nya sidor hos mig som jag inte lagt märke till innan. Som jag inte tror har funnits där. De är nog varken bra eller dåliga, det är bara nya sidor hos mig. Jag tänker annorlunda. Jag prioriterar annorlunda. Jag kommer alltid att vara jag, men det är skönt och spännande att se hur man växer som person och inte fastnar i sin lilla jävla bubbla. Vågar tänka om, kanske inte rätt men i alla fall nytt, Eller så är jag helt rätt ute just nu.

Yes, jag är friskt! kanske inte riktigt till 100% men iallafall till 98. Jag mådde tillräckligt bra idag för att ta fram snabeldraken och skurmoppen och de är ett riktigt friskhetstecken. Jag känner fortfarande att krafterna försvinner väldigt fort men dom säger att det som inte dödar det härdar. Jag är inte den som ger mig och de klär inte mig att vara sjuk!;)

Idag ska jag faktiskt fara och jobba. Det är natt som står på schemat. Jag ahr jobbat skit lite i april så jag har faktiskt ångest. Nästa månad kommer inte att bli rolig. Jag kommer att få leva hur spartanskt som helst. Jag kommer även att börja mitt sommarschema i Maj. Riktigt härligt att veta hur man jobbar i fyra månader.

Nu ska jag hoppa i duschen och sminka mig. Jag har gått utan smink i två dagar så nu kan jag börja känna igen mig själv!

När jag är sjuk så blir jag i samma ålder som en fem åring. Jag blir liten, ynklig och super grinig. Jag har sprungit på toaletten fram till två inatt och sen har jag faktsikt lyckats somna till och från.

Idag har jag fått i mig lite blåbärssoppa och några korvskivor så jag börjar bli som en ja, 16 åring. Imorgon borde jag vara tillbaka till mitt rätta jag.

Nu ska jag ta en dusch, de fungerar alltid. Man känner sig alltid friskare efter de!

De här är de värsta som finns, bo ensammen när man har magsjuka och spyr. Jag har nästan fobi för att spy och gråter både före, efter och under tiden.
Jag vill ha nån som kan stå och styka mig på ryggen och hålla fast mitt hår, sen vill jag att någon ska stryka mig på pannan när jag är i sängen.

De är första gången som jag har ordentlig magsjuka på säkert 10-12 år. Ligger jag helt still så går de bra men om jag rör på mig så sätter magen i gång och de är bara att springa och spy.

Nu ska jag ligga och gråta och vara rädd för att spy!

Usch, hur kunde jag dejta det där?
Att jag trodde det skulle fungera
Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år
och definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar

Men sen tröttna jag direkt
Vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande tics
Han är royalist
Jag förtjänar faktiskt något bättre

Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

Jag har en grej på gång. Kan bli bra, kan bli dåligt. Jag håller tummarna och sen ser vi hur de går!

Det här med att komma hem från en resa är alltid en sån konstig känsla för mig. Bitterljuv eller kanske till och med lite obehaglig. Känslan av att ha levt i någon sorts bubbla och sedan vrida om nyckeln och öppna dörren till verkligheten igen. Jag kan erkänna att jag inte alls gillar det. Det ger mig ångest att komma hem till en tom lägenhet. Trots att den är perfekt städad och jag i vanliga fall kan älska en tyst lägenhet med bara mig själv som sällskap. Det är som att det kryper i kroppen, svårt att acceptera vardagen och kunna ta ett djupt andetag. Att komma hem från semester är nog mina ensammaste stunder, så otroligt ensam känner man sig. Exakt de stunder jag längtar så otroligt mycket efter när tiden då jag har en familj att komma hem till kommer. Någon som möter en i dörren och som ser till att det finns mat i kylen när jag kommer hem.

Borta bra men inte hemma bäst. En vecka utomlands gick för fort. Nästa resa är redan planerad. Sverige suger om man jämför med utlandet! vad gör jag ens här?