Då var nästan allt packat och klart inför i helgen. Det som är kvar att packa kan jag inte sätta ner förens imorgon innan vi ska fara.
Egentligen är jag inte alls sugen på att lämna stan, jag skulle lika gärna kunna vara hemma och göra nått. Det känns helt enkelt som så att jag har gjort bort de där med att dumsupa. Visst ta ett par vinglas och bli på lullan sen ut en sväng på krogen fine! men att supa sig svin full i två dagar känns inte längre som jag. Jag har åkt den karusellen och nu är jag redo att stå still en stund, börja bli vuxen. Fast nu blir de kåbdalis i helgen så jag tänkte att jag festar till rejält och väntar med att bli riktigt vuxen tills nästa år!;)

Jag vågar inte vara kär och jag vågar inte låta någon vara kär i mig. Man kan ha murar 165 cm höga och två decimeter breda till vem som helst utom den som inte är vem som helst. Du kan träffa en person, flörta, skratta och ha så kul. Spendera nätter med att rulla runt bland duntäcken och mornar med att dricka kaffe och prata om livet. Du kan välja vad du vill att personen ska veta om dig, vilka delar du vill visa. Dina svaga men aningen charmiga sidor. Dina glada skratt. Din vilja att göra morgonkaffe varje morgon. Du ger av dig själv, men du ger inte dig själv. En person kan fråga "Vem är du?" och du svarar "Jag heter Pernilla Häggström. Jag är 21 år gammal. Min sämsta sida är mitt temperament och jag är så hemskt mörkrädd.".

Och allt sånt är visserligen sant. Men det är mycket långt från verkligheten. Det finns mycket mer än så. Jag heter Pernilla Häggström. Jag är 21 år ung.  Jag läser aldrig böcker, men tittar massor på tv. Min sämsta sida är mitt temperament. Det är för att jag ibland kan bli så arg, så arg på de jag älskar att jag vill döda dem... och sedan skäms så mycket över mina egna känslor i efterhand att jag gråter bort en halv natt. Jag är hemskt mörkrädd, men den rädslan är nästintill obefintlig i jämförelse med rädslan jag känner över att låta någon ligga brevid mig i en säng.

Du kan träffa en människa och till viss del välja vilka delar av dig själv du vill visa. Men den dagen du börjar falla faller också varenda centimeter av din mur. Och från den dagen han börjar falla för dig, kommer han att lägga märke till alla dina sidor, oavsett om du vill visa dem eller inte. Och det är ungefär vid den dagen som man gör det lättare i att bara försvinna och lämna det.

Så fort den muren är nere blir allt renare och ärligare än något annat. Vem som helst blir Han och plötsligt blir allt inte bara roligt och avslappnat och härligt, det blir fruktansvärt läskigt. Istället för att bara vara den där härliga tjejen som älskar att kyssas, väcker dig med kaffe på morgonen, skrattar åt det mesta och betalar för sina egna drinkar blir man sig själv, som är lite för fucked up för någons bästa och lite för osäker för att låta någon komma nära. Hur ska man våga visa allt för någon när man kan visa bara en bra del för andra?

Fyfan, jag drömde världens hemskaste mardröm inatt. Då jag vaknade ringde jag till jossan för att höra ifall jag var vaken sen ringde jag till martina och började gråta, så hemskt var de! på riktigt jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag kunde inte somna om förens sex i morse. Jag låg och vågade inte blunda för jag var så rädd att mardrömmen skulle börja om. Tanken slog mig ifall jag skulle fara till jossans jobb där vid tre tiden inatt men jag vågade inte kliva upp ur sängen.
Jag vill inte sova själv inatt!

Ikväll gör det ont i hjärtat. Ont ont ont. En vanlig Tisdag - ha ha ha. Det finns nästan inga vanliga dagar. Alltid skit i vägen. Jag vill... jag vet inte vad jag vill. Jag är 21 år gammal, ja hur fan ska jag vet vad jag vill? Jag vill omge mig av människor jag älskar. Jag vill ha ett jobb jag brinner för. Jag vill äta god mat. Jag vill unna mig saker. Jag vill resa till nya städer. Jag vill dricka gott vin. Jag vill somna i en nybäddad säng. Ibland vill jag somna i en varm famn. Jag vill skratta på riktigt. Jag vill känna. Jag vill njuta av morgonsolen. Jag vill bo i en lägenhet jag känner harmoni i. Jag vill våga lita på de jag har i min omgivning. Jag vill ibland bara vara osynlig. Jag vill våga säga det jag tänker. Känna det jag känner. Vara med någon som förstår och får mig att skratta. Tro på människor, eller mänskligheten. Så mycket som man vill och så mycket man redan har. Ens vänner till exempel. Ens riktiga vänner. Jag önskar jag kunde beskriva den kärleken i ord. Men de är nog de enda känslorna som för mig är för stora för att kunna beskrivas. För stora för ord. För de är allt.

Imorse ringde Pappa och väckte mig klockan 10 så att jag inte skulle försova mig. Sen gick jag och satte igång två tvättmaskiner. Sen slog tanken mig -"varför ska jag vänta med att tvätta sängkläderna imorgon och vänta med att städa lägenheten" Då vart jag tvärsöver och gjorde bort ALLT idag. Storstädat och tvättat 97% av garderoben så imorgon då jag är ledig, så är jag verkligen ledig! Fyfan så skönt och som jag ska må gott! Jag kan skita i att ställa väckaren imorgon. Och de absolut bästa, när jag går hem klockan ett inatt och kommer hem så får jag lägga mig i en renbäddad säng, lovely!:)

Lät han in, lät han ta
Lät mig tro vad han än sa
Jag lät dig gå, sväva på moln
Tills han slet mig i stycken
Spotta på mina sår
Men ser det ut som om jag sörjer dig,
Mer som om jag höjer dig

För jag, kommer aldrig låta dig få se mig svag
Jag gråter bara i regnet
Super stolt, han vill veta vad jag tänker
Men baby om det ändå var så enkelt
Men vaför vill du stå med mig i regnet
Varför vill du riva ner mitt stängsel
Baby jag vet ändå vad som händer
Så jag gråter bara i regnet

Gav han allt, allt jag kan ge
Ville ha mer, de är sån han e
Ensam men stark, de är sån jag blev
Litar inte på någon och allt är hans fel
Men ser det ut som om jag lackar,
nej mer som om jag tackar dig

För jag, kommer aldrig låta dig få se mig svag

Idag har jag varit en sväng på stan och köpt nödvändigheter. Kläder, smink, hårspray, alkohol osv listan är lång. Jag hoppas att jag har gjort allt på stan färdigt så att jag slipper fara dit nå mer nu innan jul. Det här är första året som jag inte måste springa runt i sista minten som en yr höna, Halleluja!

Det är två dagar kvar innan jag är ledig. Men då har jag fullt upp hela dagen hemma istället. Tvätta, städa, lunch på fårön och uppesittarkväll hos brorsan på kvällen, pjuh!

Är de inte helt crazy bananas att de är FYRA dagar kvar till julafton? Jag har inte ens hunnit få julkänsla, trots att jag har bakat, julpyntat, druckit glögg och lyssnat på julmusik. Det är väl för att tiden går så himla fort. Jag skulle vilja bromsa tiden lite grann, de går för fort för mig. Jag hinner inte med! Om tiden fortsätter i det här tempot så lär jag vara 80, gråhårig och bo på ålderdomshem inom ett par år. Jag behöver mer än ett par år, jag ska ju hinna resa, träffa massa nya människor, skaffa barn, köpa hus, fara på en jäkla massa semestrar med husvagnet som jag har planerat att köpa då jag blir äldre. Så tiden måste sakta ner lite.. jag hinner inte med allt annars!

Jag önskade verkligen att jag hade en dag som igår. Tyvärr började den dåligt och har fortsatt i de tecknet resten av dagen. Jag hade tänkt få något gjort idag men lyckades sova till tre, började jobba fyra och sen har de varit ett helvete sen dess.
Med stor sannolikhet kommer jag att somna helt ovaggad då jag slutar om två timmar, eller så kommer jag inte somna alls. Det känns som att de är dom två alternativen jag kommer att ha. Sova eller inte sova förhoppningsvis somnar jag.

Imorgon ska jag banne mig stiga upp tidigt, senaste klockan 10. Om någon känner sig manad så uppskattas väckning. Jag känner mig själv och snoozklockan är allderles för populär på morgonen för mitt bästa..

När jag vaknade idag så var jag på svin bra humör och jag är fortfarande på ett strålande härligt humör, Jag går bara runt här i lägenheten och ler och känner välmående. Varför vet jag inte. Men vilken känsla de är. När man känner att idag kan ingen eller inget få mig att bli på dåligt humör, ingenting kommer kunna få mig att må dåligt.
Trots att jag har jobbat sen i onsdags och kommer att jobba fram till Torsdag 01.00. Inte ens tanken på nio arbetsdagar i rad tynger ner mig, inte ens att jag egentligen har massor att göra kan få mig bli på dålig humör!

Jag ska allderles strax bege mig mot coop och hämta ut mina kläder som jag har beställt, sen ska jag fara och jobba natt. Vilken bra dag de här är!

Försov mig till 06:30 och började jobba klockan sju, sparkade i lilltån i dörrkarmen när jag stressade runt som en yr höna, höll på att krocka på väg till jobbet, tog med mig den tomma snusdosan och ciggarettpaketet där de fanns en ciggarett och nu slutade tvn på jobbet att fungera.. Vad fan är de med den här dagen?

 

Jag kan bara älska att träna på morgonen. Hela dagen går så lätt efter att man har tränat. Idag, som varje onsdag då jag är ledig så blev de 30 minuter spin och 30 minuter core. Det känns som att det kommer nalkas träningsvärk imorgon, speciellt i magen och ryggen.

En av mina chefer ringde för ett tag sen och ville att jag skulle komma och jobba natt, de ska bli spännande. Ett helt nytt vårdlag och de bästa är att jag jobbar inte själv utan där är man alltid två så de ska bli spännande att se vilken stjärna man ska jobba med. Sen imorgon är de en snabbvila som gäller, upp köpa sista julklappen och sen iväg och jobba kväll, pjuh! jag vet en som kommer somna himla gott imorgonkväll!:)

Jag vet inte vad de är med mig. Två nätter i rad har jag fått för mig att de spökar hemma hos mig, jag har knappt vågat blunda och varje litet ljud har gett mig hjärtrusningar.
Nu i natt på jobbet, även här får jag för mig att det spökar. Det knakar i väggarna och jag spärrar upp ögon och öron, fryser till i ett par sekunder och håller andan. Jag tycker verkligen att de är jätte obehagligt, jag är livrädd för allt som har med sånt att göra. Samtidigt så tycker jag att de är intressant att höra på när människor berättar vad dom har sett, hört eller varit med om. Jag tycker inte att det går ihop.. vara livrädd ena sekunden och vara sekunder ifrån att börja gråta till att sitta med spända öron och lyssna när någon berättar.
Jag måste ha kommit i någon jävligt konstig period.

Jag har drygt en timma kvar av natten innan jag får fara hem och sova. Förhoppningsvis så somnar jag fort för klockan ett ska jag upp och till stan för att köpa dom sista julklapparna!:)

Gosh vad trött jag är idag men absolut på bra humör. Tyvärr somnade jag sent inatt och jag skulle upp och jobba idag, jag fick för mig att de spökade hemma hos mig så jag vågade inte blunda? Det där kan ju vara en bra info som chef överläkaren borde veta då ni måste lägga in mig.
Det är så lyhört i min trappuppgång också så då klockan slog stängningsdags på krogarna så hörde jag när resterande som bor i huset kom hem. Hörde, det lät som att dom passerade genom min lägenhet rättare sagt.
Nåja, jag fick ju drygt tre timmar sömn iallafall.

Åter till jobbet, frukost står näst på schemat!

Det handlar väl om att våga. Men att våga är det läskigaste som finns. Att stå med sitt hjärta i handen och tveka, vågar jag ge bort det? Första gången var det så pirrigt. Vad har jag att förlora? Det visste jag inte då. Efter några gånger är det mer skitläskigt än pirrigt. Att varsamt slå in sitt hjärta i ett litet paket och ge bort det, här får du en present, det är ditt nu. Du kan göra vad du vill med det. Ja men det är väl klart att det är skitläskigt, när vissa faktiskt har gjort precis vad de velat med det. Kastat det i en sjö och plötsligt kan man inte andas längre, hej då nu drunknar jag.

Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han faktiskt tar bättre hand om det än vad du själv gjort. Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt.

Det finns de stunder som är hundra procent perfekta. Där man är helt och hållet lycklig. De stunder där man plötsligt inser att jag hade inte bytt ut detta ögonblick mot något i världen. Det värmer kroppen och lägger sig som ett tryggt täcke runt hjärtat. Så ibland kan man bli så fruktansvärt ledsen eller panikslagen när man är mitt uppe i den stunden för man vet att den kommer ta slut. De är sällan långvariga, stunder fungerar ju inte så. De tar slut. Som det mesta i livet.

Jag tror vi måste sluta vara rädda för att de ska ta slut. Jag tror att vi måste köra på, njuta för allt vi kan och sen när livet känns tungt kan vi blunda och minnas exakt hur lyckliga vi var i dessa stunder.

 Jag brukar samla på mig de där stunderna.  Jag vet att de behövs vid andra tillfällen. Nyligt somnade jag av att någon höll om mig så hårt, så hårt. Jag kände hur blodet stramades åt och slutade driva om kring inom mig. Som om han just i det tillfället ville ha mig precis så nära som det bara går. Och jag lät honom hålla och strök med handen över hans armar och så andades jag in hans andetag och lyssnade till hans sömn. En alldeles perfekt stund.

 Sen finns det andra stunder. När man mår helt åt helvete. Hade en sån i söndags natt när jag kom hem. Det kändes som om någon rispade under min hud. Jag låg i min säng men kunde inte somna, minuter blev timmar och jag ville bara pressa naglarna in i min hud tills jag hade rivit upp hela skiten. Gick upp och kedjerökte ett gäng cigaretter.

 Sen blundade jag och tänkte på när han låg och höll om mig så hårt och nära. Så somnade jag. Och det är okej att fly till drömmarnas land innan man faktiskt sover. Tänka på de stunder där vi har mått som allra bäst när vi befinner oss i stunder vi mår som allra sämst. De lyckliga stunderna kanske går över snabbt men det betyder inte att de inte är långvariga, vi kan faktiskt spara dem och plocka fram dem när de behövs igen. För de gör det.

Någon sa 'mer kärlek'. Jag vet inte. Jag har nog inte så mycket att säga faktiskt. Men man ska verkligen komma ihåg detta.

Jag saknar dig min lilla cupcake!

När kommer den tid och den person som får en att känna sig helt trygg? Relationer är det osäkraste jag vet. Man kan vara så säker på så mycket annat, på hur mycket ens familj verkligen älskar en eller hur ens vänner faktiskt bryr sig om en... hur störd man än är. Hur trasig man i vissa perioder än må vara eller trots det faktum att man ibland visar fler dåliga sidor än bra. Men kärlek, detta livslånga ämne... så osäker i om någon kan vara fullständigt galet kär i mig? Det känns så långt bort. Att man kan vara säker på så mycket, men så osäker på annat. Jag undrar när eller kanske om jag någonsin kommer lita på att någon är helt och håller kär i mig. Som tycker att jag är rolig eller smart eller härlig (eller förhoppningsvis alla tre) men också den sexigaste tjejen han vet. Det är så svårt att lita på kärlek, man kan vara så hundraprocentigt säker på sina egna känslor men totalt osäker på någon annans. Inte konstigt, de går varken att ta på eller se eller bevisa. Det går bara att försöka lita på. Jag antar att man måste satsa för att vinna. Jag spelar aldrig högt i livet, tycker inte om casino eller tävla om pengar, är feg när det kommer till  och har tagit en säker avbetaning på mina lån. Föredrar lön framför egenföretagande och vill ha stenkoll på min ekonomi. Riskerar aldrig i materiella ting men riskerar allt i kärlek, att man kan fungera så...

Fem saker du ska göra för att vinna mitt hjärta

- Få mig att skratta så hårt att jag inte kan andas. Inte så att ambulansen måste komma med syrgas, men så att jag måste kippa efter luft.

- Laga mat. Så simpelt, men för en tjej som anser att laga mat är att rosta mackor eller koka ägg, så finns det en väg till mitt hjärta genom magen.

- Äg rummet. Du behöver inte vara snygg, men det är sant som dom säger, självförtroende är sexigt. Och passion. Det är sexigt. Män som pratar om något de älskar utan hämningar. Det är sexigt.

- Var ödmjuk. Det är en egenskap jag saknar i många killar, att känna med andra och låta sig bli berörd är inte ett tecken på svaghet.

- Var ärlig, i alla lägen men aldrig då jag testar kläder..;)

Jag har aldrig glömt vem jag är, jag har bara låtit de sova!