Jag ligger i sängen och läste artikeln om pojken som dött i olyckan i Malå och fick en sån stor klump i magen. Nån har förlorat sin son, sin bror, sitt barnbarn, sin vän, Och jag kunde inte hjälpa att jag började tänka på min egen lillebror. Min älskade, älskade lillebror.

Vi träffas sällan och pratar nästan aldrig men tjafsar ofta.

 

Men den hemska tanken att jag aldrig mer skulle kunna få träffa, prata eller få tjafsa med han igen började att hemsöka mig. Att förlora min lillebror skulle vara en sorg över allt annat. Jag hade aldrig överlevt de. Jag hade dött av sorg och saknad.

Jag älskar min bror så mycket, så otroligt mycket.

 

Jag hoppas att han aldrig tas ifrån mig för tidig, min älskade älskade lillebror!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 har kommenterat