Ibland längtar jag så mycket efter barn så att det inte är klokt.

(Killar bli inte rädda nu, jag känner inte direkt min biologiska klocka ticka riktigt än haha).

Men jag kan längta så mycket efter familj och barn. Inte så att jag vill ha det exakt nu. Just nu skrivs ett kapitel i mitt liv som handlar mer om att vara ung och lära sig av livet och sina misstag. Men man får längta ändå. Tills detta kapitel och kanske några till är skrivna. Jag längtar efter att älska någon mer än livet själv. Någon som ger mig den största anledningen till att leva. Jag ser på alla runt omkring mig som längtar efter karriär, feta jobb och pengar. Jag längtar väl också efter sånt såklart. Men när allt kommer omkring - vad är det absolut viktigaste i livet? Kärleken såklart. Allt annat är bara en rolig bonus. En jävligt rolig bonus må hända, men jag tror att barn är det mest riktiga man får i livet. Jag älskar att stå och skratta på en nattklubb just nu. Men jag vet att jag kommer att älska ännu mer att sitta hemma och spela spel med min familj när jag blir äldre. Så positivt det känns. Att våga leva i nuet men ändå ha kvar vetskapen om att livet bara blir bättre. Tryggare, verkligare, riktigare. Eller i alla fall hoppas jag verkligen att det blir så. Att jag får min dröm. Samtidigt är jag livrädd för att skaffa barn. Så häftigt och läskigt att kunna älska så mycket.

Herregud vad jag öppnar mig ikväll. Ni kanske tycker att jag är sjuk i huvudet som skriver på om barn och grejer. Men ibland måste man få skriva om känslor man känner på riktigt.