Jag brukade tro att allt kom med åren. Och jag vet att mina inte är många men är man nyfiken lär man sig snabbt och allt nytt känns snart gammalt. Jag blir mätt fort men är duktig på att bli hungrig igen och jag älskar ju att bli matad med chokladbollar. Säg mig när fan är man vuxen egentligen? Jag älskar att vara vuxen. Jag älskar att betala mina egna räkningar för mina egna pengar och äta mat jag själv har jobbat ihop. Men ibland blir man tonåring och dricker fyra öl för många och ibland är man barn och pekar finger åt tvättkorgen. Men det är inte så jävla lätt att vara vuxen. Men det var inte så jävla lätt att vara sex år heller när man blev retad för nästan allt och var så himla kär i killen två bänkar bort. Alla vuxna säger att livet var så himla enkelt när man var barn. När ens största problem var den där mjukiskaninen man råkade tappa bort en eftermiddag. Men som jag minns det gjorde det lika ont som det gör idag att få ett nej. Nästan mer ont. Jag har alltid varit övertygad om att smärtor snarare bara blir mildare med åren. Förhoppningsvis, för jag vet inte om jag orkar vara såhär för alltid. Helvete vad jobbigt livet ska vara ibland.