Jag är så trött och utmattad. Min tankar snurrar och jag vill inte längre tolka omgivningen. Vad saker betyder, hans tonfall -varför lät han så? den där kramen -vart kan de här leda? eller varför just den människan gillade min status på Facebook -vad betyder de där?. Vet ni hur utmattande de är? Att ständigt fundera och undra.

Mina kompisar och framför allt jag själv anser jag som rätt okomplicerade men många av oss har dessa tankar, Varför gjorde han så? Vad menar man med de? varför gav han mig en kram?

Är de kanske så att det är killarna som i grund och botten är dom som är komplicerade? Är det dom som är boven med dubbla budskap och grunden till våra konstiga tankar?

Ena helgen spenderar man timmar i sängen, hela natten med att kyssas, skrattar större delen av morgonen, kysser varandra när man säger hejdå och sen när man är helt säker på att det fanns nått där, han måste vara intresserad och man rätt så självsäkert skickar iväg ett sms några dagar där på -Skulle du vilja träffas igen? och sen får man inte ett svar. Varför kan man bara inte få ett svar? Ett Nej är faktiskt bättre än ingenting. Självklart att man inte kan göra nått annat än att tänka och alla frågor i huvudet kommer som ett brev på posten. Varför sov han här en hel helg, varför skickade han sms lördag kväll, varför sa han alla saker som man inte skulle säga om man inte var intresserad, varför for han inte direkt han vaknade? om de bara var för sex, varför allt besvär? alla dessa frågor men aldrig ett dugligt svar..

Och grejen är den att om en tjej frågar om man ska träffas igen så lovar jag att det inte är andra ord för -jag har känslor för dig, jag är kär, du skulle kunna vara pappan till mina barn. Ursäkta, vi träffades en helg de behövs rätt mycket mer än så för att ens komma i närheten av vad känslor heter. Vi är bara intresserade och jag ser en rätt stor skillnad där.

Jag vet att vi tjejer må stå för alla struliga tankar som kommer och går, men är det verkligen vi som är komplicerade? Är de så? Jag vet inte.