I need to make more mistakes to find myself

Idag då jag for till jobbet så fylldes jag av en varm känsla. Jag var inte bakis och jag hade ingen ångest. Med tanke på att jag var nykter igår så visste jag idag till 100% att jag varken gjort bort mig eller på nått sätt sagt något olämligt. Nu lät de som att jag alltid är onykter (vilket jag inte är, faktiskt rätt sällan för att faktiskt fortfarande vara ungdom) Men jag har en tendes eller mer eller mindre har väl alla de att bli någon annan så fort promillehalten i kroppen blir för hög. Man säger saker som man aldrig någonsin skulle säga om man var nykter, saker man aldrig skulle göra, bete sig på ett sånt sätt som man aldrig hade gjort annars.

I nästan en hel vecka har jag haft ångest för förra helgen, hur fan jag kunde säga så, hur fan jag kunde göra de. Med tanke på att jag vet att jag är en bra människa. Jag skulle aldrig medvetet vilja såra någon. Men såfort man har kommit på andra tankar, fortsatt att vara den där glada, omtänksamma människan så har minnesbilderna kommit fram i huvudet och gett mig en käftsmäll att så här gjorde du och de här sa du, påminnt mig vilet svin jag var. Hela veckan har jag faktiskt funderat "-kanske man skulle ha blivit nykterist" dock vet jag att de inte kommer att bli så.

Men samtidigt måste man göra misstag, må dåligt, få ett par käftsmällar av sig själv för att sen få erfarenhet till senare i livet. 




0 har kommenterat




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Bara jag som ser den)

Bloggadress?:

Kommentar:


Till startsidan