Jag vet inte vad de är med mig. Två nätter i rad har jag fått för mig att de spökar hemma hos mig, jag har knappt vågat blunda och varje litet ljud har gett mig hjärtrusningar.
Nu i natt på jobbet, även här får jag för mig att det spökar. Det knakar i väggarna och jag spärrar upp ögon och öron, fryser till i ett par sekunder och håller andan. Jag tycker verkligen att de är jätte obehagligt, jag är livrädd för allt som har med sånt att göra. Samtidigt så tycker jag att de är intressant att höra på när människor berättar vad dom har sett, hört eller varit med om. Jag tycker inte att det går ihop.. vara livrädd ena sekunden och vara sekunder ifrån att börja gråta till att sitta med spända öron och lyssna när någon berättar.
Jag måste ha kommit i någon jävligt konstig period.

Jag har drygt en timma kvar av natten innan jag får fara hem och sova. Förhoppningsvis så somnar jag fort för klockan ett ska jag upp och till stan för att köpa dom sista julklapparna!:)