Klockan är för mycket och jag kan inte sova. Min rygg mår åt helvete. De gör ont att både sitta och ligga, De enda som fungerar är att gå och de är ju inte ett alternativ den här tiden. Jag vill sova! Sen alla dessa tankar. Eftersom att jag har sovit hela dagen så kommer väl tankarna nu istället antar jag. Jag har inte hunnit tänka dom under dagen så då kommer dom nu som en fet käftsmäll, alla på en gång. Jag vet ärligt talat inte vad som är bättre.. Tänka hela dagen och må lite halv dåligt, eller att må bra, inte tänka alls och sen på kvällen kommer allt på en gång och man vill bara trycka kudden över ansiktet och gråta tills ögonen är helt rödsprängda och man får de svårt att andas? Jag vill fara bort, en semester, göra nått annat. Vad som helst som får mig att sluta tänka. Jag blir galen på mig själv. Jag är en jävla känslomässig sadist. Jag måste sluta, jag orkar inte med de här nå mer. Jag måste sluta att dra mig mot sånt som får mig att må dåligt. Jag måste skaffa respekt för mig själv. För hur ska någon någonsin kunna visa mig respekt om jag inte respekterar mig själv före?