Jag känner mig splittrad och hur jag än vrider och vänder på det så försvinner aldrig den enda känslan jag kan sätta ord på.

Jag har kommit till ett vägstopp. Jag kastas mellan hopp och förvirran och jag vet inte vad eller hur jag ska göra. Jag har funderat mycket och nu måste jag sätta mig själv i första hand, vad är bäst för mig.
Det känns så trist att jag måste göra såhär, välja den här vägen där du inte finns med i bilden. Men jag har inget val.

Jag har blivit sårad förut och jag vill inte bli de igen. Jag har byggt upp en stor mur som ska kunna skydda mig då de behövs och för första gången på riktigt länge så rev jag ner lite av den där muren lite då och då. Men nu har jag tagit bort allderles för mycket av den och nu är jag sårbar. Jag kan inte chansa att bli sårad igen. Därför måste jag välja bort dig och sätta tillbaka bitarna till min mur.

Det hjälper inte att ljuga, de kommer alltid fram vilket de gjorde igår. Då jag kände hur ledsen jag blev över vad jag hörde så bestämde mig jag mig då att nu räcker de.
Jag är hellre sårad av sanningen än lycklig på en lögn..Och allt har hela tiden varit en lögn!