Det blev en sväng på nodo idag med Anna och gud vad vi surrade.. speciellt om allt gammalt som har varit, egentligen är det bara hon och jag som vet och förstår vad vi har varit i för helvete och det känns skönt att kunna ha henne att prata med om allt som varit, varför vi är som vi är idag då det gäller förhållanden, varför vi nobbar någon då det blir för seriöst.
Jag tror att båda längtar efter någon, någon att få komma hem till, känna sig älskad och betydelsefull. Men rädslan som finns för att utsättas för samma sak som förr är för stor för att låta någon komma för nära.
Varför tanken slår mig är eftersom att båda två har haft sina "flirtar" men såfort det börjar bli lite seriöst då drar sig båda ut och då vill vi inget mer.
Vi satt fast i ett helvete men nu har vi tagit oss loss, och tanken att ens fastna i det där igen skrämmer mig, massor. Jag är livrädd för att det ska bli så igen, jag vägrar att ha det så, jag tänker inte tillåta det, aldrig någonsin!