Jag är helt slut.. Min kropp skriker efter att sova, skriker efter vila, skriker efter att få vara ledig. Min kropp säger ständigt till mig "sov i en vecka". Nu har jag jobbat 7 dagar i rad, imorgon bli min åttonde dag. Jag vet att det inte är så mycket och att det finns folk som har jobbat så många mer dagar i rad än vad jag har gjort just nu men jag är ju en sån människa som inte kan sova heller. Fast jag är helt slut så kan jag inte somna tidigt och då jag väl somnar så kommer jag inte i den här djupa sömnen då man riktigt vilar hela kroppen och hjärnan utan jag hamnar som i något mellan rum där jag sover men ändå är vaken. Jag vaknar av minsta lilla grej. Stängs tvn av så vaknar jag, knarrar det lite i golvet så vaknar jag.. Så jag får som aldrig vila kroppen utan den är på standby ständigt. Den är av men samtidigt på.

Imorse då jag steg upp var jag så trött så jag höll på att börja gråta, seriöst! Jag klev upp, klädde på mig, tvättade ansiktet med iskallt vatten, tog en cigg och då jag väl satt där och rökte så var inte tårarna långt borta, ögonen var rödsprängda och energin helt försvunnen. Jag har aldrig känt mig så svag någonsin tror jag.
Då jag slutade jobbet så for jag hem till mamma och åt middag sen somnade jag på soffan från halv fyra till halv nio. Det är första gången som jag vilar efter jobbet på väldigt länge men idag så gick det inte att vara vaken.
Då jag väl vilar så brukar jag vakna av mig själv efter 30-40 minuter men inte idag.. Mamma försökte att väcka mig flera gånger men varje gång som jag vaknade till så somnade jag om direkt. Jag kan tänka mig att det är såna här gånger som man går i väggen på riktigt.





Två dagar kvar att jobba och sen ledig en dag, EN jävla dag och sen fortsätta jobba två...