Fast än jag går Op och snart är undersköterska så är jag spruträdd. jag har alltid varit spruträdd pga att jag blev fasthållen som 4åring när jag skulle få en spruta för att jag hade medicinförgiftning. Men nu på senare tid så har jag som försökt förtränga det där eftersom att jag vill ju växa ifrån den där rädslan och nu så går det bra med sprutor, mindre sprutor. tex vid blodprover eller blodsocker prover. Men då idag på praktiken skulle en man få en CVK.
(en slang i en artär där man kan ge näring) Jag ville ju självklart vara med och se det eftersom att jag aldrig har sett så jag gick in och gjorde mig förberedd vid sängen. Läkaren började att förbereda det hela och tar fram den största spruta jag någonsin har sett som är kanske 15cm lång och jag kände direkt hur jag började kallsvettas. Under hela "ingreppet" så blev jag kritvit i ansiktet, skakade och kallsvettades. Jag ville nästan spy. När läkaren var klar så insåg jag att det var inte många sekunder ifrån att jag skulle tuppa av. Jag tror att det där sitter kvar i bakskallen att jag fortfarande är rädd för sprutor fast jag har förträngt det.