Sitter uppe på mitt rum nu och småsurar över att mamma inte ens kan säga hej när man kommer hem när man har varit borta i en och en halv vecka. Men hade jag förväntat mig något annat? Ne, vad kan man förvänta sig av henne. Hon är som en tickande bomb hela tiden och man bara går och väntar på att hon ska sprängas.

Det känns fruktansvärt hemskt att vara utan Pontus nu. Jag kommer sakna han så fruktansvärt mycket. Det kommer verkligen kännas som en evighet till på fredag. Han har nog aldrig varit en sådan bra pojkvän som han har varit idag, Sagt fina saker och varit allmänt romantisk. Nästa gång vi träffas så är jag inte hans lilla flicka längre utan han stora flicka :)

Hur kan man längta så mycket tills man fyller år. Det är helt sjuk. Jag tror att jag har hållt på och räknat ner sen ett halv år tillbaka. Jag tror att Jessica börjar bli grymt less på mitt tjat om att bli 18 men fyra dagar så slipper hon mitt tjat. Då kommer hon få höra mig tjata om att jag ska bli 20 ;D


Nu, då & föralltid kommer jag att älska dig! =)